The Daily Madman

Häromdagen skrev jag lite om Copyswede‘s senaste galna påhitt, nämligen att privatkopieringsersättningen i framtiden även för innefatta spelkonsoller, surfplattor och “datorer med inbyggt minne”. Men någonstans verkar dom ändå känna på sig att det kanske är ett förslag som inte utan vidare kommer mottagas med öppna armar av någon. För det är nog ingen slump att Copyswede’s VD Mattias Åkerlind skriver en “debatt-artikel” i PC för alla idag.

Jag tror att de flesta av tidningens läsare precis som jag hellre hade föredragit att en påläst journalist ställt lite kritiska frågor. Copyswede är ju inte direkt kända för sin goda vilja att kommunicera med de som drabbas av deras beslut. Har t ex själv vid ett flertal tillfällen försökt nå dom via deras Facebook-sida, men utan resultat.

För det saknas nämligen inte frågor kring det Mattias skriver. T ex:

“För många tusentals konstnärer är denna ersättning en viktig inkomstkälla som bidrar till att skapa förutsättningar för ytterligare produktion.”

Jag reagerar på valet av “många tusentals”. Hur många är det? Absolut minimum 3000 “konstnärer” (lätt udda ordval som samlingsbeteckning för typer alla medlemmar som är anslutna till Copyswede). Annars skriver man “ett par tusen”. Men “många” borde egentligen innebära betydligt fler.

Hursomhelst, alla dessa tusentals konstnärer, hur många har inkomst från privatkopieringsersättningen som en såpass viktig del av sin inkomst att den avgör ifall dom kan fortsätta skapa eller? Min gissning är att det knappast kan röra sig om speciellt många. Ett snabbt räkneexempel:

Enligt Copyswede’s årsredovisning för 2010 betalades det ut sammanlagt ca 106 miljoner från privatkopieringsersättningen. Om vi avrundar “många tusentals konstnärer” till att vara 5000, så innebär det ca 20 000 kronor per konstnär. Med tanke på att ersättningen dessutom baseras på verkens popularitet (Per Gessle får garanterat mer än mig) och alltså inte på något sätt är sådär jämt fördelade, så låter det otroligt osannlikt att det är en viktig inkomstkälla för tusentals konstnärer.

Nästa citat att titta lite närmare på blir:

“Det svenska systemet om privatkopieringsersättning ska tillämpas på de produkter som används för privatkopiering.”

Man får hoppas att Mattias Åkerlind kan lagens egentliga bättre än jag. Men jag skulle gärna vilja höra honom resonera lite mer om det här. När man började uttöka lagen i slutet av 1990-talet talades det nämligen om produkter “särskilt ägnade åt privatkopiering”. Att det en gång i tiden gällde kassett-band, VHS-band och kanske CD-R-skivor kan man väl på något sätt acceptera. Även om jag fortfarande anser att det enda självklara vore att lägga en schablonavgift på produkter som går att privatkopiera, så är det upp till var och en hur mycket dom vill ha betalt för det. Men att t ex en surfplatta skulle vara “särskilt ägnad åt privatkopering” är såklart rent strunt.

Citat #3 (en fortsättning på citatet strax ovanför):

“Systemet tar hänsyn till detta men det innebär inte att produkterna ska exkluderas från ersättningen utan endast att ersättningen ska sättas ned från de nivåer som lagen anger.

När krav nu riktas mot importörer av bland annat datorer och surfplattor har hänsyn tagits till att produkternas minne även används till att lagra mycket annat än film, musik och tv-program.”

Som jag förstår det innebär detta alltså att Copyswede anser att man tar hänsyn till att t ex en surfplatta inte enbart (har nog sällan använt en större underdrift…) används för privatkopering. Utan att man har något slags viktat system som ger en betydligt lägre avgift än om man ansåg att minnet på en surfplatta inte användes till någonting annat än privatkopiering.

De flesta ställer sig nog då t ex frågorna: Hur har Copyswede beräknat de nivåerna? Vilka undersökningar har gjorts för att komma fram till hur mycket en typisk användare använder sin surfplatta till privatkopiering? Hur många användare har man frågat? När gjordes undersökningen? Utvecklingen går ju fort. Själv lyssnar jag i princip enbart på musik via Spotify nuförtiden. 0% privatkopiering med andra ord.

Nowadays it’s pretty popular to use fat/oil from coconuts when you cook. According to some people (which might be lobbyists from cocnut fat/oil companies) it’s way more healthy than any other fat and oil. And a little bit now and than, I do what others tell me to do. Like in this case.

Have tried to fry some different things in coconut oil. Halloumi, potatoes, egg and vegetable hoots. I had my worries that the taste from the coconut should be to distinctive, but so far I haven’t noticed much difference.

But this friday I tried to do rårakor. Didn’t work out that well. The taste was good, but afterwards…

I am not completely convinced about what the real cause was. But my theory is that you need more coconut oil than the correpsonding amount of olive oil or rapeseed oil. And that was what made me feel fed up beyond limits. Even though I didn’t have more ingredients than I usually have (1 big onion, 3-4 normal sized potatoes and 1 egg) I still wasn’t even remotly hungry when I woke up the day after. 13-14 hours later.

It wasn’t until I had a little morning walk for about 2 hours that I started to feel somewhat hungry. And the right thing to do then? The great lasagne you can get at Pizza House in Örby, as some kind of brunch. Then it took around 9 more hours before I felt hungry again.

Extra-avgift på spelkonsoller, surfplattor och datorer med inbyggt minne, som ska gå till filmbolag, musikskapare och andra för att genierna på Copyswede fått för sig att nämnda produkter är “särskilt ägnade åt privatkopiering”. D v s, att det skulle vara deras huvudsakliga syfte… Hur vettigt låter det?

Inte alls.

I Sverige är det tillåtet med privatkopiering. Alltså, inte piratkopiering utan privatkopiering. Det innebär att om du köper t ex en CD-skiva så är du i din fulla rätt att göra några kopior av den. Kanske för att ha i bilen, sommarstugan eller ge till något av dina syskon eller föräldrar.

Men för att detta ska vara lagligt så vill upphovsmännen ha någon typ av ersättning. Det är egentligen lite oklart för vilken hypotetisk förlust, eftersom det är extremt osannolikt att någon skulle köpa t ex tre skivor för att ha ett ex hemma, ett i bilen och ett på jobbet. Men så är det.

Därför har vi någonting som kallas privatkopieringsersättning. Tanken med den är att alla produkter som säljs i Sverige som är “särskilt ägnade åt privatkopiering” ska påläggas en extra avgift. Denna avgift går till Copyswede som i sin tur fördelar pengarna vidare tills upphovsrättsmän. Hur denna fördelning går till är visserligen hemligt, men man får anta att den sker. Jag har i alla fall fått ersättning därifrån.

När denna lagen en gång infördes gällde avgiften tomma kassettband och VHS-band. I vad mån nu den avgift är rimlig överhuvudtaget så är väl detta ändå rimliga produkter att avgiftsbelägga.

Senare har avgiften kommit att omfatta CD-R, DVD-R, USB-minnen, hårddiskar och mp3-spelare. Där har det såklart varit en del diskussioner. Själv använder jag t ex ganska rejäla mängder hårddiskutrymme när jag spelar in musik. Och jag kan tänka mig att det är många som precis som mitt ex fotar mycket och sparar på hårddiskar och DVD-skivor. Så redan här kan man alltså börja ifrågasätta ifall det här är produkter som är “särskilt ägnade åt privatkopiering”.

Men med sitt senaste förslag tar Copyswede verkligen priset. Som nämnde i inledning. Nu vill man börja kräva in sin avgift för spelkonsoller, surfplattor och “datorer med inbyggt minne”.

Att någon av dessa produkter skulle vara “särskilt ägnade åt privatkopiering” är så dumt att det väl knappt går att argumentera emot. Alla produkterna har ju utan vidare några tusen användningsområden, och privatkopiering lär knappast vara något prioriterat för de flesta. Jag menar, har Copyswede helt missat att de flesta t ex numera lyssnar på musik via streaming-tjänster som t ex Spotify?

Men för någon som anser att man t ex kan definiera några skillnader mellan en surfplatta och en “dator med inbyggt minne” kanske man inte ska förvänta sig att denna någon förstår hur en streaming-tjänst fungerar?

Faktiskt är jag överhuvudtaget väldigt nyfiken på vad dom egentligen menar med en “dator med inbyggt minne”? Finns det datorer utan inbyggt minne? Hade varit intressant att veta hur en sådan fungerar i sådana fall…

Ska såklart inte bara gnälla. Det finns nämligen ett otroligt enkelt sätt att lösa det här på ett mycket mer rättvist sätt. Lägg privatkopieringsavgiften direkt på produkten som eventuellt kommer att privatkopieras.