When things don’t turn out the way they should…
Hade någon sagt till mig i lördags kväll att jag ett dygn senare skulle stå på soffbordet i en fjällstuga och dansa till Klubben, Ansiktet, Swedish House Mafia (och vad mer det nu är vi lyssnat, har verkligen ingen koll) så hade jag i bästa fall tänkt att personen i fråga måste ha missat något väsentligt i min karaktär. Hade någon sagt samma sak när jag varit hungrig hade jag förmodligen tänkt att personen var en klockren idiot (jag blir lätt på dåligt humör när jag är hungrig).
Men det var bland annat alltså vad som hände. Och inte bara en kväll utan tre. Det hade kunnat vara fyra, men under andra kvällen råkade en stugkontrollant upptäcka det där med bordsdansen och hotade att vräka oss. Fullt förståeligt för all del. Då befann sig nämligen fyra soffbord från olika stugor inne i en och samma stuga och utgjorde tillsammans med köksbordet ett ganska väl tilltaget dansgolv. Så tredje kvällen blev det ingen bordsdans. Fjärde kvällen var det dags igen, då skulle vi ju ändå åka hem på morgonen efter.
Det här är eventuellt ett inlägg jag typiskt kommer att ångra någon gång, men vi kör ändå. Har tillbringat en knapp vecka i Vemdalen på något som kallas Student Skiweek. Nu var det ju ganska länge sen jag själv pluggade på högskolan, men det var tydligen inga problem. Räckte att vara med i en studentförening, vilket jag numera är. TUG – Turister utan gränser, på Södertörns högskolan.
Och hur hamnade jag där? En kompis som är seniormedlem i TUG hörde av sig veckan innan och undrade om jag ville med, då det fanns lediga platser i bussen och stugorna dom hade hyrt. Såhär i efterhand kan jag konstatera att hon var något återhållsam med informationen och detaljerna kring resan. Lät ungefär som vilken busskidresa som helst. Har ju ändå åkt en hel del skidor genom åren. Och även om jag inte själv är mycket för att festa då, så är det ju ändå något som är ganska vanligt förekommande. Studenter kanske lite mer än andra. Men det här var något utöver det vanliga.
Det började klarna redan på bussen på väg upp. Med några få undantag var alla (vi var 27 sammanlagt, exklusive buss-chauffören) på bussen bakfulla eller fulla redan vid avfärden klockan nio på söndagsmorgonen. Men det jämnade så att säga ut sig under dagen.
Erkänner utan omsvep att jag inte kände mig jättebekväm med tanken att tillbringa en skidresa på det sättet. Försökte höra mig runt lite om det var fler i gänget som precis som jag kanske tänkte prioritera skidåkning före fest, men med klent gensvar. I den vevan fick jag också informationen jag skulle bo i något som traditionellt kallades “stök-stugan” och att “den som somnar först råkar illa ut”.
Lätt ångest. Funderade en stund, t ex om man kunde åka hem igen på något sätt, men bestämde mig istället för att så att säga “roll with the punches” och försöka hänga på så gott man mäktar med.
Sagt och gjort. Det blev en jäkligt slitig vecka, även om jag bara orkade med de andras tempo under de två första av fyra kvällar. Skyller på min ålder. De flesta var ju ändå något decennium yngre än mig, plus/minus några år. Det var även något som dörrvakterna på Högfjällshotellet tyckte var värt att anmärka på. Första kvällen vi skulle in där konstaterade en vakt, efter att ha studerat mitt leg ett tag, att “du är nog äldst här ikväll”. Var dock på alldeles utmärkt humör (rom och/eller whiskey verkar ha den verkan på mig) och gjorde en high five med vakten och studsade in. Andra kvällen klarade jag utan tråkningar. Tredje kvällen ryckte vakten till när han läste legget och undslapp sig ett “oj!”.
Mycket dålig dansmusik blev det under dessa nattklubbsbesök. House-musiken är garanterat någonting som någon lobbyist-grupp för diverse alkohol-levernatörer exprimenterat fram med det enda syftet att få folk att dricka mer. Det är den enda logiska förklaringen eftersom det enda sättet att uppskattet det hela är att tanka i sig ganska rejält med rusdryck. Samma låtar som kändes fantastiskt inspirerande att dansa till första kvällen var nästan helt outhärdliga tredje kvällen (då jag inte lyckats komma igång riktigt). Empiriska studier är oftast de trovärdigaste. 
Sen blev det som tur var en hel del skidåkning också. För de flesta av oss 
Och den var helt fantastisk. Har bara varit en Vemdalen en gång tidigare, när jag gick det andra (och hittills sista…) steget i min skidlärarutbildning. Men det var i november under en snöfattig säsong, så det var inte så många backar öppna. Nu var alla backar öppna, och det var oerhört bra förhållanden. Runt 10 minusgrader, klart väder, och underbart lättåkt underlag som gjorde åkningen till en ren njutning även om man var lite sliten. Känner dessutom att jag eventuellt gett lite nya perspektiv på skidåkning för en del genom att till exempel visa den så kallade “elefantsvängen”.
Så sammantaget var det riktigt, riktigt kul. Men vissa delar får ni betrakta som rena skrönor som lika gärna inte behöver ha hänt. Dyker det upp några bildbevis säger jag som kungen, “det är inte jag på bilderna”.
Tack TUG för en upplevelserik vecka!
PDF 
